Olivia Arvén - 22 år och mamma

+ mina tankar om förlossningen

Tänkte börja detta inlägget med att skriva om mina egna tankar kring förlossningen. Det är några som har skrivit till mig nu och sagt att de inte varit rädda för att föda tidigare men efter att ha läst min förlossningsberättelse har de blivit lite skraja! Kan säga att jag såhär i efterhand är SÅ nöjd med min förlossning. Vi hade turen att få ha två helt underbara barnmorskor som hjälpte oss under resans gång och utan dem hade jag nog aldrig klarat det. Dock var min förlossning ovanligt utdragen både med värkarna och krystarbetet och det hela tog nästan över 2 dygn så det blev många skiftbyten bland barnmorskorna som jobbade med oss. 

Det enda som jag är innerligt besviken över är att det blev skiftbyte och en barnmorska vi fick då var inte alls bra på sitt jobb och skickade som sagt hem oss efter att jag legat inne en hel dag på förlossningen. Av henne fick jag enbart Alvedon och en vetekudde som smärtlindring och efter att ha pratat med annan personal på BB och de barnmorskorna vi tyckte var bra så kom det fram att hon begått ett tjänstefel och att de själva aldrig skulle ha skickat hem oss där och då. För det första så hade jag så ont så jag borde fått morfinsprutan direkt på plats för att få mig till att somna och samla på mig krafter. För det andra så var jag öppen 4cm och för det tredje så är jag förstföderska och hela denna upplevelsen var ny för både mig och Filip och att då skicka hem oss med den smärtan jag hade och ovetandes om hur något skulle vara eller gå till var helt fel gjort. Det kändes i alla fall skönt att prata ut om det med annan personal och få bekräftat att det faktiskt inte skulle gått till på det sättet. Nästa gång det är dags igen så kommer jag byta barnmorska direkt om jag känner att kemin inte finns där och jag känner att jag inte blir hörd på rätt sätt. För det ska man veta, att man har all rätt till att byta barnmorska och be om någon annan om man känner att man inte får ut det man vill!

Sedan var det undersköterskan som fnäste av mig efter att jag vaknat upp efter jag fick morfinsprutan och bad om att få bli undersökt och få mer smärtlindring. Man är så utsatt och "liten" när man genomgår en förlossning och särskilt när det är första gången. Att då få höra att "du är inte ens i förlossningsstadiet" och "tror du vi vill vara där nere och pilla på dig i onödan" kändes så otroligt förnedrande! Jag fick verkligen snyfta fram att barnmorskan som satt morfinsprutan på mig sagt att jag skulle ringa efter henne när mina värkar kom tillbaka igen för att hon ville undersöka mig. Efter bara 5 minuter kom barnmorskan in för att undersöka mig och konstaterade då att jag var i förlossningsstadiet, jag var öppen 5cm med täta värkar och det var dags för oss att flytta till vårt rum där jag skulle föda och där skulle jag även få börja med lustgas för värkarna var så pass intensiva. Det roliga var att undersköterskan som fnäst av mig var med sen och man märkte verkligen på henne att hon skämdes och blev nästan för på och för hjälpsam som att hon ville "make up" för hennes misstag och otrevlighet innan så det hela blev bara fake.

Men förutom dem två grejerna så var min förlossning helt fantastisk! De två barnmorskorna vi hade under längst tid och de som hjälpte mig med de värsta värkarna och under krystarbetet var så otroligt bra på sina jobb. De visade empati, man kände verkligen att de lyssnade och brydde sig, de servade oss, förklarade allt som hände bra osv. Hon ena slutade jobba mitt i mitt krystarbete egentligen och de andra som var i rummet sa att hon kunde gå hem men hon valde att jobba över i över 1 timme för att vara där för mig och Filip tills mini var ute. Sen ska det ska göra ont att föda barn och det får man räkna med! Jag som sagt oturen att det hela blev så utdraget och särskilt att krystvärkarna blev så utdragna. Jag hade frågade mamma innan om det var värst att öppna upp sig till 10cm eller om det var värst att krysta ut barnet varav mamma svarade att krysta ut barnet var ingenting alls så det var det jag hade ställt in mig på. Men fyfan säger jag bara haha, trodde jag skulle DÖ! Men jag får se det från den ljusa sidan, om det gått snabbare kanske jag hade spruckit och det är jag tacksam för att jag slapp! En förlossning är verkligen det häftigaste man kan gå igenom och man glömmer hur ont det faktiskt gjort så fort man får ut sitt lilla mirakel. Jag gallskrek och grät till Filip under förlossningen att det blir bara ett barn och att jag aldrig någonsin vill göra om detta igen. Men nu hade jag lätt och utan tvekan satt mig i samma situation igen och kunnat göra det 100 gånger om för det man får ut efteråt är så himla fint, underbart och den kärlek som växer fram direkt är värd all smärta i hela världen<3/Olivia

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas